2011-12-05
22:07:24
Popbakelser och blås, blås, blås (Trelleborgs Allehanda, april, 2004)
– Hej alla snygga tjejer och killar. Nu blir det rock, sen blir det pop. Det utlovade Monkeystrikes sångare och gitarrist Cecilia Nordlund när hon drog igång kvällen. Och trions skramliga punkrock sopade verkligen banan ren för populära Marit Bergman och hennes sjupersonersband. Pop blev det. Den unga publiken, tjugo minus, som kommit till KB svarade med dans, svett och knutna nävar i luften. En publik som skulle kunna vara inhyrd direkt från Emmabodafestivalen via en sväng på JC eller dyr secondhandaffär. Randigt åttiotal. Avancerade ishockeyfrisyrer, tränings-overallsjackor och popglasögon. Så många par Converse att jag snabbt tappade räkningen. Och titta, där är ju Håkan Hellström i sitt linne och sitt plommonstop.
– Nu tänker jag inte be om ursäkt längre, sade Marit Bergman efter att ha stämt sin gitarr småfumligt. Och varför skulle hon göra det? Nya skivan Baby, dry your eye har fått topprecensioner och hennes namn nämns inte längre bara som motvikt till mansdominansen inom musikbranschen. Hon glänser med en proffsig scenshow som kommer att regera i sommar.
Jag står ofta och muttrar på konserter. Det måste till något extra för att motivera det höga biljettpriset. Publiken, som ju kan höra samma låtar hemma i lugn och ro, kräver att bli omruskade. Marit Bergman band ger i alla fall allt de har, och det är mycket. Åsa Jacobssons hårdrockspiano och blåsarna som inte står still en hundradels sekund. I will always be your soldier med från hjärtat-sång från publiken och ett tal om systerskap griper tag. De två största hitsen, Adios amigos med Cecilia Nordlund som röjpartner och Waste more time, levereras i underbara versioner.
Bandets enda problem är att det trots allt blir för mycket grädde på moset. De är nästan för glada, springer in till för många extranummer. Den godaste bakelsen kräver även den en stunds stillhet för att verkligen gå ner.
Slutligen en hälsning till alla konsertsugna killar. Vi är ofta längre än vad tjejer är, speciellt i hatt. Därför får det konsekvenser om vi alla väljer att ställa oss längst fram vid scenen.
