2011-12-05
22:04:09
En svettig timme (Arbetaren, 2002)
Killen som just sagt detta verkade föra hela gruppens talan. Hela stolsraden förenades i en kollektiv tjurskallighet och jag och min kollega fick strunta i den bildanalys vi tänkt gå igenom och ägnade istället resten av lektionen till att prata om makt, demokrati och inflytande. Overheadbilderna med exempel på sexistisk reklam åkte tillbaka ner i sin kartong. Det blev en svettig timme, där vi i princip tyckte olika om allt men framförallt om uteliggare, alkoholister och prostituerade.
Nedstämd och med tilltufsad övertygelse lämnade jag högstadieskolan och på vägen hem formulerade jag ett mejl till Moderaterna. Där tänkte jag gratulera till framgången. Det var nämligen inte utan avundsjuka jag under lektionen insåg hur effektivt deras, och hela det nyliberala idébyggets ”sköt dig själv och skit i andra- mentalitet”, hittat in i medvetandet hos en hel generation. Tänk om vi som vill förmedla något annat haft samma resurser!
Det är imponerande hur nyliberalismen, genom att locka med de fria valens logik, får 14-åriga killar att tänka att utsatta människors olycka beror på att de inte skött sig i skolan. Att de inte tagit för sig och därför får skylla sig själva. Att det är självklart att snygga tjejer viker ut sig på tunnelbanereklamen och att de inte borde klaga eftersom de ju tjänar mycket pengar.
Ser framför mig en skock fjuniga killar som om några år kommer att bossa bland stekhällarna på Mc Donalds. På frågan varför deras kvinnliga arbetskamrater tjänar mindre blir svaret:
– Det är väl bara att löneförhandla!
Lika hårt som jag nyss stämplat de här killarna i pannan kommer mitt skägg att sitta i brevlådan när det visar sig att jag har fel och de hamnar som biståndsarbetare eller jurister på Jäm-O. Och det är just det som är ett av många kryphål i individualismen: människor använder ibland valfriheten till annat än att bara tänka på sig själva.