2011-12-23
20:46:51
Vi svenska män borde önska oss en feministisk bok i julklapp (med Erik Holmström, ETC, 23/12, 2011)
I år har det blivit det rumsrent att hata feminismen. Varenda svensk man verkar vara engagerad antifeminist. Tevesoffor, kommentatorsfält och facebookgrupper har svämmat över av upprörda män som protesterar mot att Sverige har blivit ”feminismens Saudiarabien” och mot ”en extremistisk, odemokratisk konspiration som vill trycka ner hela manligheten”. Att vaska i nätets ”pissrännor” är att mötas av så mycket hat mot kvinnor och feminister, inte sällan i direkta dödshot, att det är svårt att ta in.
Den moderate riksdagsledamoten Hanif Bali ville, genom att på ett F!-flygblad byta ut orden kvinnor mot svenskar och män mot muslimer, visa att rasism och feminism bygger på samma retorik. Skådespelaren Ulf Brunnberg efterlyste i sitt sommarprat en feminismfri manskanal på teve: ”Tänk att som man slippa ta del av all feminism som vräks ut ständigt av diverse media.” Författaren och debattören Pär Ström driver bloggportalen GenusNytt, en av de feminismhatande kommentatorsfältherrarnas favoritplatser. Ur presentationstexten: ”Feminism är antijämställdhet, eftersom begreppet är kvinnocentrerat och praktiskt taget all feminism i praktiken utgör en fackförening för kvinnor. I dagens Sverige förekommer både ett utbrett mansförakt och diskriminering av män. Vi har fått ett feministiskt vinklat samhällsklimat.” I Debatt i SVT (25/11) hävdade han att "patriarkatet är en feministisk floskel".
Det här är klassiska sätt att slå ifrån sig ansvar. Istället för att protestera mot odemokratiska, könsbundna orättvisor, som drabbar alla men i större utsträckning kvinnor, så protesteras det mot de som pekar på problemen. Men ju mer antifeministerna hatar desto tydligare blir det. Ingenstans i världen har gruppen kvinnor makt över gruppen män och ingenstans är någon av feminismens inriktningar den dominerande ideologin, vilket manskämparna hävdar. Patriarkatet existerar. Punkt. Det är ingen åsikt. Många, både män och kvinnor, protesterar fortfarande mot detta men det som menas är inte att alla män skulle ha makt över alla kvinnor utan att systemet, patriarkatet eller manssamhället eller vad vi nu väljer att kalla det, ger gruppen män fördelar. Hur svårt kan det egentligen vara? Vi, Fredric och Erik, går inte alltid runt i vardagen och känner att vi har makt. Men vi tillhör ändå en överordnad grupp. Vår tilldelade könsbur är lika låst men större och rymligare än kvinnors. Vi matas med fördelar vi inte märker eller som vi väljer att behålla för att det är bekvämt. När vi åker hem från en sen festkväll på stan behöver vi inte vänta på en speciell manstaxi. Vi behöver inte planera och anlägga strategier för att bemöta de som ser det som sin rätt att spana in och kommentera våra kroppsdelar. När vi, som nu, skriver samma sak som kvinnliga feminister skrivit i över hundra år väger våra ord tyngre. Bara för att vi är män. Ge oss exempel från vilket feministiskt verk som helst och vi kommer säga att vi tror att det har någonting att lära oss. Detta säger vi inte för att plocka politiska poänger. Inte för att verka goda. Inte för att ställa oss in hos kvinnor. Vi tror på feminism av samma anledning vi tror på demokrati. Den dag vi äntligen kommer att ses som människor och inte kön, när vi når full jämställdhet - full demokrati - den dag kommer feminismen inte längre behövas.
De antifeministiska männen har riktat in sig på manssynen i SCUM-manifestet och textens sätt att utmåla gruppen män som biologiska olyckor. Men Själva hämtar de många av sina argument från en lika fastlåst idévärd. Och där hittar vi det stora mansföraktet. En jämförelse: ”Mannen är oförmögen till empati, ömhet och lojalitet”. Valerie Solanas. Annika Dahlström, professor i histologi och neurobiologi och författare till boken Könet sitter i hjärnan, beskrev i P1:s programserie Heliga Familjen hur kvinnor av naturen är specialtillverkade för att klara de första åren i ett barns liv. Män har däremot, på grund av testosteronet, sämre hörsel och syn än kvinnor och tolkar därför inte barnets signaler lika bra. I radioinslaget säger hon också att vi män inte har lika utvecklad fingertoppskänslighet som kvinnor och att detta gör att de bär och tröstar barn bättre än vad vi gör. Författaren och debattören Elise Claeson skriver om män i sin bok Mama@home: ”De har nämligen aldrig i världshistorien vårdat små barn och deras hjärnor saknar därför det genuina människointresse som kvinnor har (via hundratusentals år av träning)”.
”Mannens uppgift är att producera sperma.” En annan av SCUM-manifestets provocerande oneliners. I den statsfinansierade forskning som Annika Dahlström bedriver drar hon slutsatser som att män har behov av regelbunden sex för att vi ska må bra i våra hjärnor. Ett kommando som ska se till att mannens gener sprids. Hon föreslår att det därför borde införas statliga bordeller.
Ingen ideologi har en mer positiv manssyn än feminismen. När biologismen menar att skillnaderna är huggna ur en stenåldersgrotta och inte går att göra någonting åt ger feminismen oss män hopp. Genom att upplysa, stötta oss till att ta itu med manlighetens problem, uppmuntra oss till att inse vad vi missar när vi väljer att inte engagera oss i vårdande av barn och relationer. Vi behöver inte vara testosteronstyrda idioter. Och ja, ibland tröttnar feminismen och ställer krav, provocerar och ger uttryck för hat mot att vi vägrar inse att vi har ett ansvar. Lätt att förstå. Om vi bara vågar låta oss bli ihopskuffade till en grupp, vilket kvinnor genom historien ständigt tvingats till.
Nu är det snart jul. Stress. Köphysteri. Men också tid att umgås, samtala och reflektera. Så vi män får här en chans till. Vi kan önska oss en feministisk bok i julklapp. Eller lyssna på våra döttrar, systrar, kompisar och mammor som ju alla har praktisk erfarenhet av vad det faktiskt innebär att tillhöra en underordnad grupp.
Fredric Carlsson-Andersson - förskollärare och frilansskribent
Den moderate riksdagsledamoten Hanif Bali ville, genom att på ett F!-flygblad byta ut orden kvinnor mot svenskar och män mot muslimer, visa att rasism och feminism bygger på samma retorik. Skådespelaren Ulf Brunnberg efterlyste i sitt sommarprat en feminismfri manskanal på teve: ”Tänk att som man slippa ta del av all feminism som vräks ut ständigt av diverse media.” Författaren och debattören Pär Ström driver bloggportalen GenusNytt, en av de feminismhatande kommentatorsfältherrarnas favoritplatser. Ur presentationstexten: ”Feminism är antijämställdhet, eftersom begreppet är kvinnocentrerat och praktiskt taget all feminism i praktiken utgör en fackförening för kvinnor. I dagens Sverige förekommer både ett utbrett mansförakt och diskriminering av män. Vi har fått ett feministiskt vinklat samhällsklimat.” I Debatt i SVT (25/11) hävdade han att "patriarkatet är en feministisk floskel".
Det här är klassiska sätt att slå ifrån sig ansvar. Istället för att protestera mot odemokratiska, könsbundna orättvisor, som drabbar alla men i större utsträckning kvinnor, så protesteras det mot de som pekar på problemen. Men ju mer antifeministerna hatar desto tydligare blir det. Ingenstans i världen har gruppen kvinnor makt över gruppen män och ingenstans är någon av feminismens inriktningar den dominerande ideologin, vilket manskämparna hävdar. Patriarkatet existerar. Punkt. Det är ingen åsikt. Många, både män och kvinnor, protesterar fortfarande mot detta men det som menas är inte att alla män skulle ha makt över alla kvinnor utan att systemet, patriarkatet eller manssamhället eller vad vi nu väljer att kalla det, ger gruppen män fördelar. Hur svårt kan det egentligen vara? Vi, Fredric och Erik, går inte alltid runt i vardagen och känner att vi har makt. Men vi tillhör ändå en överordnad grupp. Vår tilldelade könsbur är lika låst men större och rymligare än kvinnors. Vi matas med fördelar vi inte märker eller som vi väljer att behålla för att det är bekvämt. När vi åker hem från en sen festkväll på stan behöver vi inte vänta på en speciell manstaxi. Vi behöver inte planera och anlägga strategier för att bemöta de som ser det som sin rätt att spana in och kommentera våra kroppsdelar. När vi, som nu, skriver samma sak som kvinnliga feminister skrivit i över hundra år väger våra ord tyngre. Bara för att vi är män. Ge oss exempel från vilket feministiskt verk som helst och vi kommer säga att vi tror att det har någonting att lära oss. Detta säger vi inte för att plocka politiska poänger. Inte för att verka goda. Inte för att ställa oss in hos kvinnor. Vi tror på feminism av samma anledning vi tror på demokrati. Den dag vi äntligen kommer att ses som människor och inte kön, när vi når full jämställdhet - full demokrati - den dag kommer feminismen inte längre behövas.
De antifeministiska männen har riktat in sig på manssynen i SCUM-manifestet och textens sätt att utmåla gruppen män som biologiska olyckor. Men Själva hämtar de många av sina argument från en lika fastlåst idévärd. Och där hittar vi det stora mansföraktet. En jämförelse: ”Mannen är oförmögen till empati, ömhet och lojalitet”. Valerie Solanas. Annika Dahlström, professor i histologi och neurobiologi och författare till boken Könet sitter i hjärnan, beskrev i P1:s programserie Heliga Familjen hur kvinnor av naturen är specialtillverkade för att klara de första åren i ett barns liv. Män har däremot, på grund av testosteronet, sämre hörsel och syn än kvinnor och tolkar därför inte barnets signaler lika bra. I radioinslaget säger hon också att vi män inte har lika utvecklad fingertoppskänslighet som kvinnor och att detta gör att de bär och tröstar barn bättre än vad vi gör. Författaren och debattören Elise Claeson skriver om män i sin bok Mama@home: ”De har nämligen aldrig i världshistorien vårdat små barn och deras hjärnor saknar därför det genuina människointresse som kvinnor har (via hundratusentals år av träning)”.
”Mannens uppgift är att producera sperma.” En annan av SCUM-manifestets provocerande oneliners. I den statsfinansierade forskning som Annika Dahlström bedriver drar hon slutsatser som att män har behov av regelbunden sex för att vi ska må bra i våra hjärnor. Ett kommando som ska se till att mannens gener sprids. Hon föreslår att det därför borde införas statliga bordeller.
Ingen ideologi har en mer positiv manssyn än feminismen. När biologismen menar att skillnaderna är huggna ur en stenåldersgrotta och inte går att göra någonting åt ger feminismen oss män hopp. Genom att upplysa, stötta oss till att ta itu med manlighetens problem, uppmuntra oss till att inse vad vi missar när vi väljer att inte engagera oss i vårdande av barn och relationer. Vi behöver inte vara testosteronstyrda idioter. Och ja, ibland tröttnar feminismen och ställer krav, provocerar och ger uttryck för hat mot att vi vägrar inse att vi har ett ansvar. Lätt att förstå. Om vi bara vågar låta oss bli ihopskuffade till en grupp, vilket kvinnor genom historien ständigt tvingats till.
Nu är det snart jul. Stress. Köphysteri. Men också tid att umgås, samtala och reflektera. Så vi män får här en chans till. Vi kan önska oss en feministisk bok i julklapp. Eller lyssna på våra döttrar, systrar, kompisar och mammor som ju alla har praktisk erfarenhet av vad det faktiskt innebär att tillhöra en underordnad grupp.
Fredric Carlsson-Andersson - förskollärare och frilansskribent
Erik Holmström - regissör för bl.a. SCUM-manifestet
Kommentera inlägget här:
